Saabiina

Nu förstår jag halvt som halvt hur föräldrar till kolikbarn har det, Leon har vart helt tokig idag! Eller ikväll rättare sagt, han har inte sovit sådär jättemycket idag och inte kan han göra det nu heller eftersom Denice, Ida och Emelie är helt jävla galna!!
Förhoppningsvis lugnar dom sig lite snart,men man kan t yvärr aldrig vara helt säker med dom...

Maten hos grannarna var bara mums, nog för att jag inte hade chans att äta speciellt mycket eftersom Leon var ledsen och skrek helt hysteriskt hela tiden. Han har inte ätit speciellt ordentligt nu på ett bra tag, han vill inte det heller och inte vill han sova heller... verkligen jätte jobbigt!!
Hoppas att det bara är någon slags biverkning på vaccinationen och inte någon tre-månaders-kolik!

Just nu sitter jag och funderar på om man kanske ska gå över till grannsrna igen och be pappa ha älskling ett litet tag så jag kan få varva ner lite..
så... vi hörs när vi hörs!

// Ida Sabina & Stig Leon Caspian

Jag tänkte till att chocka allihop med ett morgoninlägg!
Leon vaknade nyss, låg och kollade lite på tv med min lillebror och sparkade sedan mig litegrann i magen så att även jag vaknade, självklart var han lika glad och go som alltid - min lilla gubbe!
Har fortfarande inte hunnit göra sådär jättemycket idag, men vädret verkar lovande så det blir nog en liten promenad runt byn skulle jag tro  Kanske ska vänta på Denice, hon vill säkert följa med. Om inte får jag väl göra byn osäker själv - med Leon också såklart.
Kvällen ser ut osm så att vi ska till grannen och sådära, ja, jag sa ju det i förre inlägget - vad dum jag är!  Men jag ska la försöka att uppdatera ändå under kvällens gång, får väl skriva mig ett inlägg varje gång jag går hem för att byta blöja!

Märkte nu också att jag hade missat två frågor att svara på, så jag antar att jag får svara på dem nu;

"Hur orkar du med allt som mamma?"
Ja, hur orkar jag med det? Jag kan ju säga så mycket som så - det är inte speciellt jobbigt! Leon är såpass snäll, go och glad dygnet runt så just nu är det absolut inga problem överhuvudtaget, men jag antar att det blir ett tuffare jobb ju äldre de blir - eller antar och antar, jag vet!
Men det ska nog lösa sig det också, jag har redan tänkt över hur jag ska vara, hur hård jag ska vara på saker och ting och vart gränsen riktigt ska gå då han är odygdig - jag kan då försäkra som genast tänker att jag aldrig kommer göra det, att det bara är någonting jag säger just nu och att det inte finns en chans att jag kommer klara av att göra det sedan då det väl ska till att göras. Men då, mina kära vänner, ska jag berätta för er att då jag jävlarnt bestämnt mig för någonting så viker jag mig inte en millimeter ifrån det heller... så, ledsen att göra er besvikna men det där kommer jag att klara av galant!
Så, som svar på din fråga om hur jag orkar med allt som mamma så säger jag; jag orkar det - det har varit en självklarhet hela tiden!


"jag vill ha ett barn nu, men 15 år är jag & jag vet inte fall jag klarar det med skolan & allt .. hur visste du att du var redo?"
Till att börja med tycker jag att du inte ska försöka skaffa barn om du inte känner dig redo och sådär, för på det du skriver låter det som om du är så osäker att du kanske helst av allt vill vänta med det hela - då tycker jag att du ska göra det också! Men känner du att du kommer orka med allting, att skolfrågan kommer lösa sig och sådär så är det bara att köra på tycker jag.

Hur jag visste att jag var redo? Ärligt talat så visste jag ingenting just då! Just så pass att jag kände mig redo, men med tiden kände jag att; DAMN! Det här kommer jag att klara av - jag kommer bli världens bästaste mamma!!
Och det höll i sig under hela graviditeten och även nu - såklart. Jag kommer att göra ALLT, verkligen ALLT för min lilla parvel, min lilla sötnos ska aldrig behöva känna sig dålig på något sätt och han ska få allting som får honom att må bra! I inte alltför stora mängder då - inte så att jag ska uppfostra en riktig bortskämding, utan han ska få det han mår bra av - då han behöver det och då han gjort något som gör att han kan få det som någon slags "belöning". Ush, vad hemskt det låter!! Men hursomhelst, glöm allt jag skrev nyss - det kom ut så fel allting!! Det jag menar är att jag kommer göra allting för honom - utan tvekan!



Det var de frågor jag nu märkt att jag missat, sedan lär jag väl se om jag varit så klumpig att jag missat ännu mer.
Från en sak till en annan; Grattis Flora!!! 16 år - finally, du är i samma sits som vi andra nu!  Jäkla synd att du är i Thailand tep hela månaden ut, så jag kan inte komma förbi och gratta dig heller, men jäklar då du kommer hem! Ska hitta snyggaste presenten till dig, baby girl!


Näe, om en Sabinita kanske ska ta och slita sig ifrån datorn och göra någon nytta här hemma. Vad det nu ska vara har jag ingen aning om, någonting hittar jag säkert på!
Såå, vi hörs när vi hörs!

// Ida Sabina & Stig Leon Caspian

Min lilla älsklingsknubbo - gudars vad jag älskar dig gubben!! <3


btw, glömde i förra inlägget att Gratta Conny, Leons pappa, som idag fyller 19
GRATTIS fjomp!!

Den här dagen har inte varit sådär tvätvärd, faktiskt!
Jag och Leon har i stort sett sovit bort hela allting, inte så konstigt då att han inte är alltför trött just nu... Imorgon blir en soft dag, Denice kommer hit och ska chilla här hela helgen - skönt att få umgås lite med lillasyster, har blivit alldelens för lite av det nu på slutet! Sedan på kvällen ska vi över till grannarna som nyligen har gift sig, så de ska ha en middag/"fest" för grannarna så det blir bara nice!

Som ni kanske märker bloggar jag oftast på kvällen, varför vet jag inte riktigt. Kanske för att Leon oftast är vaken hela dagarna, kanske för att jag inte har "tid" på då eller kanske till och med för att jag inte riktigt orkar.
Känns på något sätt bättre att blogga på kvällen eftersom jag då kan sammanfatta vad som hänt på dagen, men samtidigt innebär det att ni måste vänta på att inlägget ska bli skrivet... fast som jag skrivit tidigare; De som väntar på något gott väntar aldrig för länge!


Blir så förbannat less på folk som ska hålla på att klanka ner på unga mammor och säga att dom är så dåliga hit och dit, jag menar, bara för att man är ung så betyder inte det att man inte kan göra ett bra jobb som mamma. Att vara mamma är abolut ingenting som har med åldern att göra, man kan vara hur ung/hur gammal som helst och man kan ändå göra ett bra jobb, vissa går det utför för, givetvis finns det sådanna också som inte har lika tur i sina föräldraskap. Men bara för det tycker jag verkligen inte att man ska dömma resten av människorna som är unga och har fått barn eller tillochmed ska få. Vad är egentligen meningen med att vara elak emot dem? Är det för att få dem att må så dåligt som möjligt att de kanske tillochmed ångrar hela allting? Nog för att jag tror att det är jäkligt svårt att få någon att göra det,men man vet ju aldrig. Alla reagerar olika på kritik av den negativa sorten. Jag vet nämligen inte alls hur det är att få sådanna komentarer eftersom jag hitills bara blivit bemött utav positiva personer, än så länge kanske man ska säga! Fast när jag tänker efter var det ju någon på byn, då jag var gravid, som frågade mamma och pappa vad jag egentligen tänkte med som skaffar barn nu, och undrade hur i h-vete jag skulle klara av ett föräldraskap. Det tragiska i det här är att vi nu pratar om vuxna människor! Vuxna människor som inte har bättre för sig än att prata strunt om barn - för det är ju faktiskt vad jag är, ett barn. Jag menar, de av några borde ju veta att man endast förvärrar allting genom att komma med negativa komentarer hit och dit istället för att peppa och stötta en. Men ja, jag antar att det inte finns sådanna människor överallt - just så pass några alls, faktiskt... det är den bittra sanningen helt enkelt.

Hursomhaver, ska kanske inte sitta här och vara negativ hela tiden^
Leon gubben vaknade nyligen och ligger nu och pratar och har sig för fullt! Jag tänkte lägga upp en video med detta nu efter det här inlägget - så ni har någonting att titta på
Så, enjoy watching my love!

Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina & Stig Leon Caspian

Sorry för att jag inte svarade på frågorna direkt efter att jag skrev det föregående inlägget, men Leon vaknade och hade panik - riktig j*vla panik. Lillgubben min har jätteont i benet, efter att de stack honom då han skulle vaccineras, älsklingsvännen! Förhoppningsvis går det över snart så. Hursomhaver, nu tänkte jag svara på de frågor jag fått och om ni skulle märka att jag glömt att svara på någon fråga eller något sånt så hojta till!!

"hur reagerade dina föräldrar på att du var gravid?"
Det första båda två sa att det inte var någon fara på taket, att jag skulle klara mig genom det här och att de skulle finnas vid min sida och stötta mig under hela graviditeten och givetvis efteråt också. Sanna mina ord - jag skulle allt ljuga om jag skulle säga att de inte stötte mig alls, nästan så att det blev lite till överdrift ibland av mamma men inte så att jag orkade bry mig speciellt hårt, det visade ju bara på att hon brydde sig om mig. (vilket hon givetvis fortfarande gör!)
Mamma sa häromdagen då vi pratade om unga föräldrar och kom in på sexton - sjuttonåringar som har två, tre barn eller fler och mamma sa då att hon aldrig skulle vara så nöjd om jag skulle komma på några månader och säga igen att jag är med barn. Självklart önskar hon aldrig bort något barn sa hon, men samtidigt måste man ju tänka på hur ens liv så drastiskt kommer att förändras vilket hon tyckte var synd. Hursomhelst, så är hon glad att jag valde att göra som jag gjorde eftersom Leon är världens goaste lillbebis! <3


"Hur vare lixom å få veta att du va gravid å så? Och får man fråga hur länge du försökte? Innan du blev gravid"
Ja, att få veta att man är gravid är självklart mycket omtumlande, det kommer som en chock - verkligen! Men jag, som jag skrivit i de andra frågor&svar inläggen så försökte jag förtränga att jag var gravid, rätt länge tillochmed. Självklart var jag medveten om det hela tiden men det kändes som om jag hade mycket att ta itu med redan som det var och att jag inte riktigt hade tid att tänka på ett barn just i det läget - men som jag inte sagt till en enda i min närhet, så brydde jag och tänkte jag hemskt mycket på den lilla krabaten som låg i min mage. Även fast jag inte visade det för någon så gjorde jag verkligen det, utåt sett verkade jag helt utmattad men inombords hoppade jag av lycka!

Till frågan om hur länge jag försökte bli gravid innan jag väl blev det så kan jag säga så mycket som att jag faktiskt inte hade tänkt på att ha barn alls. Visst, tanken hade väl slagit mig någon gång att det skulle vara mysigt med ett litet pyre, men samtidigt hade nästintill varenda barn jag varit i närheten av fått panik, börjat skrika eller gråta och sedan dra sig tillbaka antingen till dess mamma/pappa eller också till min lillasyster, Denice. Som är en mycket barnkär person - helt sjukt tillochmed.
Men då jag väl förstod att jag bar en liten i magen så vart hela situationen mycket välkommen in i mitt liv! Och till er som försöker bli gravida - ha sex, gärna samma dag som mensen "tagit slut" - det gjorde jag och se hur det gick för mig


"Hur reagerade folk i skolan när du berättade att du va gravid? "
Jadu, hur reagerade de egentligen? Jag kan ju säga som så att jag bor i ett mycket litet samhälle och snacket gick ju ganska brutalt hårt redan innan jag kommit ut med att jag var gravid. De flesta gick väl och sa att jag aldrig skulle klara av det, och att jag bara hittat på alltihopa för att få uppmärksamhet... Men de som stod mig närmast stöttade mig så otroligt mycket och var så sjuukt underbara! Flora, du är en av dom jag verkligen uppskattade under min graviditet - och nu efteråt också för den delen! Men bara det att du stod upp för mig då alla andra snackade en massa bullshit, och att du var så underbart underbar då vi träffades på hallen, första gången jag vågade mig ut i massan av folk som alla känner mig eller vet vem jag är, rätt mycket gravid också dessutom! Du var en så otroligt bra stöttepelare och det är du fortfarande - du ska verkligen ha klart för dig att det betyder sjukt mycket!!
Hursomhaver, märker att jag börjar rulla in på fel spår just nu... men ja, somsagt, de flesta reagerade väl rätt negativt men de som stod mig närmast brydde sig verkligen och bevisade att de var/är riktigt vänner som man kan lita på i alla väder!


"Jag undrar hur allt går med ditt liv i kärleken - bryr sig killar om dig över huvudtaget? ") "

Haha, vad ska man svara på en sån här fråga?!!
Jag kan då iallafall med gott samvete säga att jag just nu faktiskt inte orkar bry mig speciellt hårt om killar, kärlek sex och allt det där. Har min egna lille kille just nu som jag ska ägna all min lediga tid åt att älska och få att må bra - så ingenting för min del just nu inte.
Om killar bryr sig om mig? Jodå, nog har jag några kompisar/killar jag inte känner som fortfarande bryr sig om mig och som tillochmed stöter på mig och tycker att det är jättemysigt med en liten bebis! Men de flesta tänker väl att de inte skulle klara av att vara pappa alls nu och sådär, vilket de ändå inte blir. Sedan som en kille en gång sa till mig; "ta inte illa upp men jag skulle inte våga ha sex med dig nu! Skulle verkligen inte klara av att bli pappa" - på det kan man inte mer än skratta en gnutta. Vissa verkar faktiskt tro att jag ska bli gravid gång på gång efter det här - inte precis så att jag varit gravid tidigare och jag har haft oskyddat sex många gånger utan att det slutat såhär så chilla grabbs, det är ingen fara på taket!


"Ja, jag undrar väl mest om du har msn och så? :P"
Haha jodu, det har jag - bara att adda (alla ni andra som känner för det också, för den delen) ; Sabina_wall@hotmail.com


"Får man större bröst, jag har hört det?!"
Jag kan tyvärr bara tala för migsjälv gällande den här frågan och jag personligen har fått MENGDA större bröst. Före graviditeten hade jag 75/80B och nu har jag 75F - så för min del är det en sjuhelvetes skillnad


"Hur gamal är ditt barn?"
Mitt barn - fullt namn Stig LEON Caspian Wall, är idag 3 månader och 3 dagar gammal