Saabiina

"Hur ont gör de att föda.. skala 1-10?"
Alltså.. det är som så svårt att förklara eftersom alla har så olika hög smärtgräns, och det är en så speciell smärta dessutom. Men jag tycker inte alls att det gjorde så jätetont, mest värkarna som känns. Men mot de tog jag Epidural, och då kände jag inte av dom över huvud taget så kan inte säga att jag tycker att det gjorde speciellt ont!

"har du haft socialen på dig?"
Jo, jag har ju det... har det fortfarande också.. De trodde nämligen inte att jag skulle klara av att ha ett barn - de ansåg att jag var alldelens för psykisk instabil vilket jag inte kan påstå på någon plan som helst att jag var/är! De ville bara skylla på någonting för att ha något jag skulle må dåligt över så att jag inte skulle ha kvar Leon. Sedan sa de massor av gånger att "det är okej sen Sabina om du vill lämna bort bebisen", lika förbannad blev jag varje gång också! Jag menar, hade jag inte vetat konsekvenserna hade jag inte haft oskyddat sex lixom.

"är du och barnets pappa tillsammans?"
Nej, vi är inte tillsammans. Men vi är mycket stöttande för varandra, både som föräldrar till Leon och som mycket bra vänner.

"Hur många läsare har du?"
Ja, hur många läsare har jag riktigt?! Ska jag vara ärlig så orkar jag inte kolla det varje dag eftersom det för mig är helt ovesentligt, vill folk läsa min blogg så var så goda, vill de inte så skit ire. Mer med det är det inte. Men kan iallafall säga att jag märkt att antalet ökat på sista tid.

"Är det viktigt för dig att ha så många läsare som möjligt?"
Nej, det kan jag inte påstå att det är. Jag menar, jag skriver i första hand för mig själv för att sedan ha något att blicka tillbaka mot på äldre dar. Sedan om folk vill läsa och så, så är det givetvis ett ytterligare plus!

"Vad skulle Leon ha hetat om han blivit en tjej?"
Jag ville ha lite annorlunda namn så det stod mellan dessa; Adina, Adora, Saphira [Safira], Tyvalie, Nivina eller Tuva.

"Hur upplevde du förlossningen? Var det jättehemskt eller?"
Jag tyckte att det var helt sjukt underbart, faktiskt! Svårt att tänka sig folk som tycker så, men jag tyckte/tycker verkligen det. Så underbart allting, hela händelseförloppet lixom, bara nice allting! Till er som är oroliga över hur ont det gör att föda, kan jag säga att värkarna gör tusen gånger ondare än då ungen ska ut. Man kan tro att det är tvärtom men så är det verkligen inte. Jag hade turen med mig att Epiduralen fungerade, den biter faktiskt inte på alla. Skönt tyckte jag eftersom man efter den inte kände av värkarna alls, man såg bara på CTG;t att jag hade en värk men inte kände jag av den inte. Alla säger att lustgasen blir deras bästa vän, men inte för min del. Den hjälpte inte alls, blev inte ens yr utav den, så det sket sig totalt. Hursomhaver, så kan jag inte alls påstå att det var hemskt alls, bara underbart allting!

"Gick du upp mycket under graviditeten och hur mycket isf?"
Jo, jag gick upp rätt mycket faktiskt, närmare en 15kg. Vägde 55 i början av graviditeten och vägde som mest kring 69-70.

"Hur tänkte du om småsmå barn innan du fick lilla gullungen du har nu?"
Ja.. jag kan ju inte påstå att jag var världens största fan av småbarn precis medtanke på att varenda unge jag var i närheten av började gråta och valde istället att vara med Denice, min lillasyster.
Så, var väl inte så jätte nöjd i närheten av dom men det ändrades rätt fort.

"Hur tyckte du att det var att vara så ung och gravid, och sedan visa sig på stan?"
Det var faktiskt inte alls ett problem! Att gå på stan var inte alls speciellt jobbigt, bortsett ifrån att man fick cpont i fötterna mot slutet av graviditeten, men annars vare lugge!

"Hur träffades du och Leons pappa?"
Ja, ska jag vara ärlig så har jag inte sådär jättekoll på det faktiskt.
Men vi träffades nog första gången hemma hos Emil, min dåvarande pojkvän som även var Connys polare. Inte så att vi pratade speicellt mycket just då, men det blev mer och mer över apberget och sedan träffades vi ett par gånger ochsådär.

"Hur skulle du göra om du blev med barn igen om några få år?"
Jag skulle absolut behålla barnet - utan tvekan! Det är lixom inget snack om saken. En abort är alldelens för sjukt för mig, så det skulle absolut inte vara något altenativ. Sedan skulle jag givetvis bli jätteglad å Leons vägnar medtanke på att det skulle resultera i ett småsyskon till honom!

"Kommer det mycket "gojjs" och blod när amn föder.. lixom blir det ofräscht och äkligt?"
Hmm.. jaa, vad ska man säga? Klart det kommer blod - en jävla massa också! Men jag kan inte påstå att jag led speciellt mycket utav det! Man fokuserar mesten bara på bebis direkt så man hinner lixom inte tänka om det är äckligt eller inte  Det är ju rätt stora mängder som kommer efter förlossningen också men... försöker man duscha rätt ofta så känner man sig genom det fräschare. Iochmed att man blöder rätt länge efter förlossningen och så, så känner man sig ofräsch bara genom det. Men man har så pass mycket att göra med det nykomna livet så man tänker inte på om det är äckligt eller inte.

"... lixom är de verkligen så hårt arbete med ett barn?"
Jag kan inte påstå att jag tycker att det var/är speciellt jobbigt! Fast då har jag dock en otroligt underbart snäll unge också, som i stort sett aldrig gråter! Hans gråt går ut på att gnälla lite bara, så han är väldigt snäll!
Om det är ett hårt arbete med barn eller inte är egentligen rätt svårt att svara på eftersom alla de små liven har olika personligheter. Hur mycket kommer du få sova osv, är frågor som passar in i om det är ett hårt jobb eller inte.
Jag menar, får du ett snällt barn, som Leon, så blir det rätt lätt. Sover bebisen mycket på natten blir det även där rätt lätt.
Men å andra sidan, får du en liten kolikbebis och därigenom inte får sova speciellt mycket är det klart att det blir ett otroligt hårt och tufft arbete! Just därför är det så svårt att svara på om det är jobbigt eller inte eftersom allting spelar på hur bebisen är som person.

"Hur gjorde du med skolan?"
Jag hann aldrig börja skolan efter jul så jag missade ju en hel del men det ska bli ordnat så fort som möjligt.

"hur känns det att vara mamma nu? när du varit det ett tag och så tänkte jag."
Jag älskar varenda sekund av livet som mamma! Det är så sjukt underbart att det inte går att beskriva med ord alltså. Den kärlek man känner bubblar upp inom en varje gång man tittar på sitt barn, i mitt fall Leon, gör att man blir alldelens varm inombords. Jag är så lycklig just nu att det är helt sjukt, sedan på någon plan har det fortfarande inte riktigt smällt in att man blivit mamma, det känns lixom lika otroligt varje gång man tänker på det.

"Jag undrar hur Leons pappa ereagerade när du fick reda på att du var gravid?"
Det första han sa var att det inte fanns något annat alternativ än en abort. Tyvärr var det ju så att jag inte gick med på det eftersom abort i mina ögon, är mord! Även fast fostret inte hunnit bli till en bebis, så är det faktiskt något levande, det är ett litet liv.
Hursomhelst, jag gjorde lixom jävligt klart för honom att jag inte tänkte göra abort osv. sedan pratade vi inte mer om det eftersom det inte var hundra att jag var gravid då. Sedan gick tiden och vi pratade inte speciellt mycket med varandra. Sedan kom nyår och jag kände att jag var tvungen att berätta för honom hur det låg till, och ja.. Sedan dess var han mycket stöttande genom min graviditet och sådär - jättebra om jag får säga det själv!

"Har du några krav på honom idag?"
Självklart har jag det! Jag menar, det är väl helklart att han ska komma hit och hälsa på så ofta han kan för att han och Leon ska få en så bra relation till varandra som möjligt. Det kan faktiskt bli riktigt svårt att få en bra kontakt senare om han inte byggt upp den redan nu från starten. Så självklart har jag kvar på honom!!

"Kan inte han "gästblogga" hos dig någon gång?"
Jag pratade med honom om det för någon dag sedan, och igår kom han hit för att umgås med mig och Leon, sovde kvar och sådär. Så idag har jag sagt till honom att han ska få skriva ett blogginlägg, så senare idag då jag svarat klart på alla era frågor kommer han att skriva ett inlägg.

"Hur gör du med skolan?"
En liknande fråga har jag alldeles nyligen svarat på, så skrolla uppåt och läs den.

"Har Leon några kompisar?"
Kompisar och kompisar... han brukar ju "umgås" eller vad man ska säga, med hans fyrmening Elsa som är 8månader. Annars brukar han mest bara skratta och vara allmänt glad med de andra bebisarna på BVC.

"Har du tid att gå i skolan?"
Nog har jag tid med det alltid, men nu är det som så att jag tycker att Leon fortfarande är liten och just därför vill jag inte att han ska vara hemma utan mig alltförlänge, jagmenar, jag ammar även fortfarande och blir han hungrig då jag är på skolan blir det ju lite kallabalik.

"Hur ser du på framtiden?"
Jag ser väldigt ljust på framtiden faktiskt, snart börjar jag med skolan igen och inom ett par åt har jag gått ut gymnasiet och kan påbörja min vidareutbildning på Universitet med förhoppningsvis inriktigt emot Advokat eller Ungdom/barn psykolog.

"Är det väldigt många som är negativa?"
Jag kan inte påstå att jag stött på särskilt många negativa irl. Men det är ju tyvärr ett par stycken som inte kan stå för vad de tycker ansikte mot ansikte, utan måste kritisera framför dataskärmen. Men annars kan jag inte påstå att det varit så många negativa kommentarer kring mig, faktiskt.

"Hur gör du för att skita i dom elaka och onödiga kommentarerna?"
Jag har somsagt inte fått speciellt mycket elaka kommentarer men det enda man egentligen kan göra som är bäst, är bara att skita fullständigt i dem. Det må låta svårt och så, men faktiskt inte! Jag menar, det är de som skrivit kommentarerna som borde må dåligt och skämmas, inte du!

"...tror du samhället håller på att bli mer "tillåtande" eller liksom tycker mer och mer att det är okej att vara ung mamma?"
Jag tror faktiskt att det är så som du säger, att vårat samhälle börjar smått att acceptera unga föräldrar! Förut blev alla helt till sig av negativitet när man fick höra om någon/några unga som fått barn, men nu är det inte alls lika mycket av det.

"Jag undrar vad du har fått avstå efter du fick Leon, varför fick han namnet Leon?"
Ja, man får ju lixom avstå en hel del faktiskt! Inget mer röjande ute på byn/stan, inget mera drickande, inge mera tränande på ett tag men framförallt inget mer slams och oförskämdheter.
Nu är det en hel hög med ansvar som ligger på en axlar, ansvar över ett litet och oskyldigt barn. Helt sjukt underbart faktiskt!

Varför fick han namnet Leon egentligen... Mest var det väl för att jag ville ha något annorlunda namn, varken Caspian eller Maximilian gick hem hos Conny, så det fick bli Leon. Först ville Leons pappa, Conny, att han skulle heta Leo men eftersom jag inte tycker det är så jättefint så satte vi dit ett N i slutet. Sedan hade min storasyster, Bea, även kommit med det förslaget. Men vid den tiden tyckte jag inte riktigt att det var sådär jättesnyggt men ju mer jag tänkte på det kändes det alldelens rätt!

"Vad sa dina föräldrar?"
Känns som om jag fått denna fråga ett par gånger nu, så jag orkar faktiskt inte svara på den än en gång. Så gå in på kategorin "Frågor&Svar" och läs igenom svaret jag skrivit där.

"Hur var det att genomgå en förlossning?"
Som jag sagt tidigare så var det helt underbart! Jag hade nog ställt in mig på hur jävla ont det skulle göra och att jag inte alls skulle klara av att behålla lugnet då värkarna komme osv. Men det klarade jag galant! Det gjorde inte speciellt ont och jag klarade att hålla mig lugn under hela förlossningen. Sa inte ett knyst då det var dags att krysta utan jag var så lugn som man bara kan bli. Jagmenar, inte tusan hjälper det att skrika och ha sig, man får bara mindre kraft och man blir fortare trött. Så det bästa för mig var att behålla lugnet inom mig och se så bra det gick - fick ju världens vackraste bebis!

"Pluggar du, eller är du mammaledig. Och om du är, när/hur/var ska du ta upp pluggandet igen?"
Jag är just nu mammaledig, men förmodligen inte så länge till. Jag hade nämligen tänkt försöka läsa upp mina betyg nu till hösten för att så snabbt som möjligt hoppa på en gymnasielinje och bli klar med skolan så snabbt som det bara är möjligt. Ska givetvis inte fara ner och sitta på skolan hela dagarna då och låta Leon vara hos någon annan, utan jag ska isåfall plugga hemifrån på distans, göra så mycket jag orkar osv. Men givetvis kommer de olika sakerna att ha en viss deadline såattsäga, då allting ska vara inlämnat.

"Har du hoppat av skolan för att sedan fortsätta eller ska du jobba efter ledigheten?"
Jag har inte tänkt börja jobba direkt efter ledigheten. Jag ska börja jobba med skolan redan nu i höst, hemifrån på distans. Plugga upp betygen litegrann och sådär för att sedan hoppa på gymnasiet - ungefär vad jag skrev i föregående fråga.

"Har du hela vårdnaden om Leon, och betalar Leons pappa för honom?"
Jo, jag har hela vårdnaden om honom! Var tänkt att jag och Conny skulle ha delad vårdnad först men eftersom vi inte är tsm kändes det lite komplicerat eftersom allting blir så himla knasigt då - medtankepå att alla papper Leon kommer få då, i skolan, dagis läkare m.m kommer måsta skrivas under av båda föräldrarna och vi bor ju inte tsm så då blir det rätt svårt att ordna och sådär. Så framöver har jag vårdnaden om honom, men givetvis har jag en skylldighet som mamma att berätta för Conny hur det går med Leon, vilka framsteg han gör osv.
Han ska betala underhållsstöd fram tills att Leon är 18 år gammal.

"hur mycket pengar får du varje månad och vart ifrån får du allt.. lixsom är allt ifrån försäkringskassan?"
Först och främst får jag ju 180kr om dagen gällande föräldrapenning, sedan Leons barnbidrag som ligger på 1050kr. Conny, Leons pappa, ska betala ett underhållsstöd på drygt 1200 kr också. Så inte är det mycket pengar man får ihop inte. Men jag har MÄNGDA, med pengar på banken också så för mig är det inte ett större problem. Tycker inte om att skryta så stannar vid att jag har pengar så det räcker för en tid framåt. Sedan ska jag givetvis börja jobba så småningom och då kommer jag även få pengar från det hållet.

"Jag undrar om du känner andra ungamammor?"
Jag pratar med ett stort antal unga mammor men jag kan inte påstå att jag känner alla av dom, men somsagt, jag har god kontakt med ett par styckna.

"Hur ser en vanlig dag ut för dig och Leon?"
Om du följer bloggen så ser du precis vad vi brukar göra på dagarna

"Hur fick han sitt namn?"
En liknande fråga har jag svarat på för inte alltför länge sedan, i detta inlägg.

"Skall Leon börja på dagis? Vad skall du göra då?"
Jo, det är klart att han ska börja dagis och träffa andra barn. Medan han är där på dagarna pluggar jag förmodligen gärnet!

"hur fungerar det ekonomiskt med bbarn och inte ha någon inkomst att förltia sig på?"
Det, som jag skrivit på frågan om hur mycket pengar jag får i månaden, så går det bara hejsan!

"Har du kvar dina kompisar sedan innan Leon kom till?"
Jo, det har jag. En del utav dem iallfall!

"Jag undrar hur det var att genomgå en förlossning, hade du med dig någon på förlossningen? Vem var det och varför valde du just den personen?"
Om hur det var att genomgå en förlossning har jag redan svarat på i det här inlägget, så läs den frågan!
Ja, jag hade med mig någon på min förlossning. Min mamma var med och jag valde väl att ha henne där eftersom våran relation inte varit speciellt bra och då tänkte jag att om hon fick vara med kanske vi skulle komma varandra närmare. Och det gjorde vi också!
Sedan i en väntsal satt Leons pappa och min storasyster.

"Berätta den största förändringen som har hänt i ditt liv sedan du blev "ung mamma" berätta den största fördelen och den största nackdelen"
Den största förändringen är väl att man mognat mer som person och man har lärt sig att ta mer ansvar för saker och ting, som man kanske inte skulle gjort innan.
Det är väl också en av de största fördelarna, att man mognar snabbare på något sätt. Den största nackdelen... ja... jag kan inte påstå att jag tycker att det finns speciellt många sådana men måste jag skriva någon så skulle det väl vara att man inte kan fara omkring och göra vadsomhelst. Nu måste man verkligen tänkte igenom varenda lilla handling.

"Beskriv hur en dag ser ut för dig och Leon!"
Somsagt, om ni läser min blogg lär ni få svar på denna fråga

"Kan inte pappan till Leon gästblogga hos din blogg? Hade varit görskoj!"
Jag fick en likadan fråga tidigare och som jag skrev då så har jag sagt det till honom, och han ska förhoppningsvis skriva något inlägg senare idag.

"Jag är nyfiken att veta lite om pappan till Leon, vet inte om du har skrivit nå om de tidigare men jag frågar än då. Hur gamal är han och har han nån kontakt med leon?"
Jag har skrivit svar på precis de här frågorna tidigare i andra inlägg men kan vara snäll och svara på dem igen.
Conny är 19 och han har kontakt med Leon. Så, då var det gjort!

"Hur gammal är ditt barn? "
Leon är idag 3 månader, 2 veckor och 2 dagar för att vara exakt.

Jag förlänger frågestunden till på Tisdag klockan 12.00!

Jag är så j*vla lycklig!!
Att ha blivit mamma måste ha varit den största bedrift jag någonsin genomfört, men även den jag är mest stolt över. Man kan aldrig bli eller vara lyckligare än som mamma, helt sjukt underbart vill jag lova!

Tänkte ta och sammanfatta några dagar som jag inte skrivit om här;
Fredag:
Vaknade utav att Leon låg och skrattade vid 10.00 - 10.30 någon gång. Jag gick ut med Wilma på gården sedan då jag kom in igen tog jag med mig Leon ner eftersom jag skulle duscha. Han låg där på filten på golvet och skrattade hela tiden. Efter detta gick vi upp och jag gjorde mig iordning inför vår lilla promenad. När jag, efter ett bra tag, äntligen var klar fick Leon äta litegrann, sedan klädde jag på min lilla älskling och sedan drog vi oss emot skolan. Där träffade jag lite folk jag inte träffat på bra länge så det var trevligt - Leon var lika glad som alltid och slog på charmen direkt!
Mamma skulle jobba på skolan för en dag så vi hälsade även på henne ett tag innan vi gick vidare till mormor och morfar eftersom jag var hungrigare än allt. där blev vi dock fast ett par timmar - det började nämligen regna något så kopiöst så vi inväntade att mamma skulle sluta jobba så hon kunde hämta älsklingens bilbarnstol - så vi kunde åka hem. När vi kom hem gjorde vi inte alls mycket... åt massamycket god mat - rullader, potatisgratäng och världens mummigaste sallad!
Efter det gjorde vi inte så mycket, jag och Leon, vi låg mest och gossade hela tiden, så det var massor med nice!

Lördag:
Sov inte så jättebra på natten eftersom jag skulle se handboll, Sverige - Rumänien, som började klockan två, om jag hade rätt. Jag hann dock somna då det endast var tio minuter till start - Sabina i ett nötskal!
Vaknade vid halv åtta då Leon var busig, vi bytte blöja sedan blev det sängen igen och Leon tvärsomnade. Vi sov i drygt två timmar till innan vi steg upp. Vi for ut och gick med mamma och pappa senare på dagen, pappa skulle förbi på Lord och köpa jeans. Jag såg massa snygga kläder som jag ska fara och pröva någon dag i veckan - bara nice!
Hursomhelst, efter detta chillade vi bara jag och Leon. Han låg på golvet på en tjock filt och kollade på OS, medans jag satt i soffan och pjoxa på med datorn. Mamma och pappa for iväg på 40års fest senare på kvällen så då var jag och Leon hemma med Emil. Han var verkligen jätteduktig med Wilma vilket jag faktiskt inte riktigt trodde att han skulle vara. Så tummen upp för lillebror!
Jag hade tänkt att jag och Emil skulle gå ner på Ica och köpa oss nå´ godis, men Leon blev hungrig så det blev matdags och duktig som jag är så lyckades jag somna och vaknade inte upp förns kring tio, då var det försent att fara ner på byn. Samma gamla smidiga jag slog till igen.

Söndag (idag) :
Leon somnade redan klockan sju på kvällen och sov fram till tolv någonting då han vaknade och var hungig. Han fick äta och sedan var han pigg och  glad mesten hela tiden. Mamma och pappa kom inte hem förns tre någon gång och då, ungefär, somnade även jag och gossepluppen igen.
Jag vaknade vid tio tiden och klev då upp för att äta frukost och lite sånt. Leon däremot låg och  sov fram till efter tolv. Vid halv ett kom Denice hit och vi hade det bara mys! Vi for ut och gick litegrann, for förbi mormor och  morfar en stund och så. Vid sex hade Rebecca fotbollsmatch mot Furunäs vilken de även vann, 4-1 tror jag närmare bestämnt det blev.
Denice buss gick vid åtta så efter att ha sagt "hejdå" till henne placerade jag mig vid tv:n, Leon låg nu och sov. Jag slog på 5:an och kollade på "Historien om Liz Murray". Jag tror, ärligt talat, att alla på gatan här kring huset hörde mig gråta. Först brast det för mig då Liz mamma for in på dårhus, sedan brast det då sociala kom och gämtade henne ifrån sin pappa. Det väckte så starka känslor inom mig eftersom jag vet precis hur det känns, jag blev iochförsig även hämtad med polis men det är ändå nästan samma sak. Känslan av att vara /bli helt övergiven gör en verkligen helt tom i kroppen. Det känns som om man inte längre har någonting att leva för - att ingenting och ingen vill en väl...
Tredje gången det brast för mig var då hennes mamma dog och Liz inte träffat henne på länge. Det fick mig på något sätt att kunna relatera känslorna till då farfar gick bort... då alla vakade för honom och hade träffat honom en sista gång - alla utom jag. Jag tyckte att det var för jobbigt just då, jag ville verkligen inte bryta ihop totalt, så jag tänkte att jag skulle göra det efter skolan en dag. Det enda problemet var att på morgonen då jag och Denice vaknade slog dödens högra näve oss rakt i ansiktet - farfar hade dött på natten. Jag grät och jag grät, det gick inte en dag i över en månads tid utan att jag grät.
Jag hoppas farfar att du vet att jag älskar dig något så kopiöst mycket, och jag hoppas verkligen att du förlåtit mig för att jag inte kom! Jag älskar dig! <3


Fjärde och sista gången jag bröt ihop var då hon träffade sin pappa igen. Jag har varken hört eller sett skymten av min far sedan mamma dog, och att träffa honom är en av alla mina önskningar jag värderar högt! Så som ni kanske förstår (?) så väckte det en massa känslor men även en massa frågor... Men överlag var filmen väldigt bra!!


Morgondagen bjuder på babymassage och förhoppningsvis besök utav Conny, var ett tag sedan Leon träffade sin pappa nu...
Jag ska även försöka hinna svara på alla era frågor innan jag ska iväg, efter tolv. Babymassagen börjar nämligen halv tre, och de som känner mig vet att jag inte är speciellt snabb!
Hursomhelst, ännu finns det tid att skriva ner några frågor! Frågestunden avslutas imorgon klockan 12.00 - prick!
Nu ska jag gå och borsta tänderna, kissa osv.

Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina

Fick några frågor i föregående inlägget, så jag hade tänkt att jag kanske skulle ta och köra en liten frågestund än en gång, hoppas på massor med frågor så nu nästan måste ni dimpa ner en liten kommentar med någon fråga i! Vad som helst - verkligen!
Den håller i sig tills på Måndag 25/8 klockan. 12.00.

Gott folk - jag är fortfarande sjuk!! Jag kan lova att det inte är värt för fem öre, riktigt irriterande faktiskt... men jag måste leva med det ändå. Det går ju trots allt över när jag minst anar det!
Jag kan inte precis påstå att mitt humör har varit på topp idag - är så jävla grinig så det finns inte på denna jord.
För det första är jag så j*vla less på Rebecka - jobbigare unge får man tammefan leta efter! Man kan inte säga någonting med en liten gnutta negativ ton utan att hon ska springa direkt till mamma och skvallra, eller bara säga att hon tycker att jag var elak med henne eller dylikt för att mamma ska tycka synd om henne. Hon är nio år gammal och mer bortskämd än allt annat - mestandels emotionellt dock. Dvs; hon har alltid fått positiv uppbackning vad hon än gjort. Har hon varit elak mot någon och denna tagit ett steg närmare har hon skrikit som en stucken gris och fått det att låta som om denna person slagit henne blå och gul - på så sätt har Rebecka undvikit att få skäll på något sett, utan hon lyckas alltid få den andra personen att få all skit, varje gång. Jag blir så j*vla irriterad så det går inte att beskriva.

En annan sak jag blir riktigt jäkla förbannad över är folk som säger att de tycker så himla synd om mig som blivit mamma! Jag har själv gjort det valet så varför tycka synd om mig då?! Och de som säger att "jag säger bara hur det brukar bli för tonårsmammor" måste vara hela blåsta huvudet, ursäkta mig, men hur kan ni veta hur det blir för unga mammor? Jag menar, det går absolut inte dåligt för alla, och jag tycker att det är dåligt av er som säger så att dra alla över en kam. Men vill ni dömma alla efter något dåligt ni hört någon gång om en ung mamma - så var så goda! Jag tänker inte må dåligt av er, ni visar bara en oändlig avundsjuka.



Nu hade jag faktiskt tänkt gå och ta mig en dusch medans Leon ligger och sover i soffan. Så vi hörs när vi hörs!

// Ida Sabina & Stig Leon Caspian

Hejhej Hallåååååååå!

Måste börja med att be om förlåtelse för mitt dåliga bloggande på slutet, men har inte haft någon riktig ork och har väl heller inte riktigt vetat vad jag ska skriva om...
Men nu hade jag tänkt försöka sammanfatta de senaste dagarna och sådär, bara skriva lite allmänt och såntdära - vara duktig helt enkelt!

Söndag:
Ja, dagen bjöd på middag i Siknäs. Pappas jobb hade grillning och sådär, det var bara nice och vädret ville alla väl dessutom. Vi kom dit en kvart försenade eftersom jag och Denice inte är speciellt snabba på att göra oss klara, men det gick för sig ändå - inga större problem. Vi satte oss och käka och snackade massa strunt om allting, sedan skulle pappa och Emil gå tipsrundan så då satt jag och Denice kvar vid bordet och chillade med Leon. Självklart passade Leon på att bajsa som mest då så vi begav oss till toaletten för att byta blöja på honom, Denice bar Leon och jag gick och höll i blöjorna, våtservetterna och Inotyol-salvan. När vi är ca.15 meter ifrån toaletten går vi förbi en liten klunga med folk, där en kvinna granskar både mig och Denice från topp till tå och vänder sig sedan om till de hon stod och pratade med och sa: "Vems?!". Det har nämligen gått ryckten på byn om att Denice skulle vara med barn också nu, vilket absolut inte stämmer på någon som helst plan, men folk verkar inte förstå det.. hursomhelst, så hörde inte jag då hon sa det där men Denice gjorde det och berättade detta för mig då jag stod och bytte blöja på Leon. Jag kan lova er att jag höll tammefan på att brinna av, hade jag hört denna människa säga det hon sa hade jag utan tvekan vänt mig om , sett henne rakt i ögonen och gjort j*vligt klart för henne att Leon är MIN son, och inte någon annans! Och ville hon mig eller Denice någonting så skulle hon bannemig säga det direkt till oss och inte till någon annan som ska komma med någonting de hittat på. Men tyvärr fick jag ju inte den chansen eftersom då vi kom ut från toaletten så hade hon sprungit iväg..
Lagomt då vi var klara var även pappa klar med tipsrundan så då var det min och Denice tur att gå den, så vi lämnade Leon med pappa sedan gick vi och tog oss en lapp där vi skrev bådas namn och började vår färd. På denna lappen stod det högst upp "Namnklurigheter", och smart som jag och Denice är förstod vi då inte att svaren på frågorna skulle vara namn.
Frågorna löd;
1. Vad kan man slå på ett rep?
Vårat svar: Knut   Rätt svar: Knut

2. Var sitter armen fast i?
Vårat svar: Axel   Rätt svar: Axel

3. Vad tycker Lillan att hennes skor är?
Vårat svar: Små   Rätt svar: Fina

4. Vad gör det när det är oväder?
Vårat svar: Åska  Rätt svar: Oskar 
( denna fråga fick vi tillochmed hjälp på. En man kom nämligen fram och sa Oskar åt oss, vi tackade och skrev Åska på lappen. Sedan skrattade vi rätt gott till att mannen sagt Oskar och inte Åska. Det gick alltså inte fram till oss ens här att det skulle vara namn på frågorna. )

5. Vad bär barr i skogen?
Vårat svar: Barrträd   Rätt svar: Enar

6. Vem kan man träffa på i de Norrländska skogarna?
Vårat svar: Älg till en början, men sedan tänkte vi att detta var för självklart så vi ändrade till jägare.   Rätt svar: Björn  ( såklart! )

7. Kan ni säkert några av dessa uppgifter?
Vårat svar: Lösa   Rätt svar: Klara

8. Vad bör man ha i båten?
Vi tänkte först att det skulle vara livboj, men sedan ändrade vi oss till flytväst eftersom det är rätt viktigt. Men sedan skickade vi iväg ett sms till pappa där vi frågade "är det flytväst?" sedan fick vi tillbaka; "vem känner ni som heter flytväst?". Då klykade det för Denice, trodde hon. Och hon sa; "Men så dum vi är! Det är ju självklart att det är någon som kör som behövs!!" så;
Vårat svar: Någon som kör   Rätt svar: Lina

9. Vem går i skogen?
Vårat svar: Olle   Rätt svar: Olle

10. Inte min, inte din. Vems är det då?
Vårat svar: Hans   Rätt svar: Hans

11. Var hittar man fågelägg?
Vi tänkte först att det skulle vara bo, men då ändrade vi oss och skrev "fågelbo" istället eftersom de måste ju veta vilket bo vi menade, så;
Vårat svar: Fågelbo   Rätt svar: Bo

12.Vad kan man säga att hon har på sin lediga dag?
Vårat svar: Semester   Rätt svar: Frida  ( dvs. Fri Dag. )

Jag kan ju inte påstå att vi fick så många rätt precis. Det allra fulaste på detta var att påväg tillbaka så sa vi: "Fan vad bra vi är alltså! Fan bara vi som tänker logiskt" haha, jo tjääne! vi hade då minst rätt av allihopa som var där.
Jag kan lova er att vi skrattade rätt gott åt detta hela vägen hem!


Måndag:
Jag skrev tidigare att det var tänkt att jag skulle till Skellefteå denna dag, för att shoppa men sedan också för att fara förbi Forsbacka och hälsa på i det HVB-hem jag bott på tidigare. Men tyvärr blev detta inte av eftersom jag åkte på en dunderförkyldning - riktigt tråkigt faktiskt!
Jag mådde hyfsat bra fram mot kvällen, trodde jag! Just då jag sagt det till pappa drabbades jag av världens frossa och började sedan kallsvettas något så in i h-vete!
Leon mådde dock prima ballerina och gör det fortfarande - så det är då skönt iallafall! Så denna dag ägnade jag bara åt att göra ingenting.


Tisdag:
Idag har jag faktiskt bara legat däckad i sägen hela dagen. Mamma och Rebecka kom hem från sin veckotripp ifrån Hälsingland. De har bara haft det chill verkar det som, fast mamma har dock åkt på ett ryggskott som heter duga! Får la hoppas att det blir bra så snabbt som möjligt, så det går att hitta på saker och ting utan att hon ska behöva ligga nere i sängen och vara allmänt invalid.

Jag måste faktiskt säga att folk som inte vågar säga vad de tycker om mig som ung mamma, direkt till mig, är hemskt fega! Jag menar, jag är ett barn - visst, det är jag mycket väl medveten om. Men bara för det tycker jag inte att jag ska bli sämre behandlad än någon annan. Som kvinnan i Siknäs, hade det varit så svårt att bara fråga vem av oss som var mamma? Hon hade fått ett ärligt svar istället för att få höra en massa annat ifrån några andra människor, som inte ens var sant och jag hade förmodligen inte reagerat lika dåligt som jag nu gjorde eftersom hon inte frågade rakt ut.
När jag tänker på det så slår det mig plötsligt att jag förmodligen kommer få leva med det här nu, att folk baktalar en för att man är ung och har barn... som en tjej kommenterade på en bild på min bilddagbok; "ofta man behåller barnet när man är så ung ;o herregud :S". På det kan jag bara säga som så att; bara för att jag är ung säger det inte er att jag inte kan vara en bra mamma och göra ett bra jobb som det heller. Att vara mamma har ingen som helst del i hur gammal man är, det är hur bra ens instinkter reagerar och hur mogen man är i sig själv - att man vet att man kan klara av det. Jag har inte speciellt dåligt med pengar så Leon klarar sig gott och väl, han har kläder så det räcker, han får mat i magen, tak över huvudet och mängder med kärlek från mig och mina nära. Vad mer kan man begära?! Jag ger min son precis det som alla andra mammor ger sina barn, vare sig de är 14 eller 35, vara sig de har ett barn eller sju stycken! Det jag försöker säga är att jag inte är en sämre mamma än vilken "förstföderska" som helst, självklart kommer jag göra misstag på vägen, men misstag är till för att lära sig utav och vem gör inte det? Ingen människa är perfekt, ingen människa är felfri på något sett och absolut ingen människa lever livet ut utan att ha begått några misstag! Jag menar inte nu att min föräldraroll och mitt beslut till att bli mamma har varit något misstag, det har det verkligen inte. Det jag menar är att man alltid gör någon miss i sin uppfostran av sina barn, så är det bara, somsagt, ingen är perfekt!



Nu är klockan 00.48 och jag är rätt trött, så jag hade tänkt gå och krypa ner i sängen med älsklingsLeon, men jag återkommer imorgon!
Vi hörs när vi hörs!

// Ida Sabina