Saabiina

Bidde ingen promenad eftersom vädret svek oss just då vi var redo, men nu är det fint igen så blir kanske en liten kvällspromenad. Istället för det tidigare idag så la vi oss i sängen och kollade på film, Narnia - Prins Caspian. Leon somnade efter ett tag och jag fortsatte kolla vilket tillslut resulterade i att jag började gråta. Aslan, ni vet Lejonet, får mig att bli glad och lycklig på något sätt, men samtidigt så ledsam... knasigt det där, men så är det!

Hade massor jag skulle skriva men hör att min lilla snutteplutt är lite ledsen så ska vara med honom, kommer tillbaka senare!

Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina & Stig Leon Caspian

Tänkte bara upplysa världen att Sabinita och Leonpeon har vaknat - finally!
Vaknade verkligen upp till ett underbart väder så det blir nog långpromenad för oss två hade jag tänkt, men samtidigt har jag en stark dragningskraft till att bara ligga och slöa i sängen, kasta igång någon film och mysa med Leon eftersom han är trött. Men som så många gånger förr får det väl bli någon annan gång, eller efter vi kommit hem från promenaden.
Jag är pigg och aller, vaken och kry och allt vad man kan säga, det positiva i detta är väl att jag inte gråter, eller? Ja... jag har då inga planer på att göra det idag, igen. Faktiskt! Men man vet aldrig, ibland kommer det bara och då får man se till att vara beredd helt enkelt.

Har nyss ätit ungefär världens godaste frukost/lunch. Gjorde två mackor i klämgrillen, bara massor av gott. Tog lite ost, tog lite köttfärs, klämde ihop dom några minuter och vips så var världens goaste mackor gjorda! Lite vitlöksdressing på sidan om och sedan var det bara att hugga in. Massor med gott vill jag lova att det var!

Nu måste jag, än en gång, göra ett tvärslut på det skrivande inlägget eftersom Leon är lite grinig. Han vill umgås ett tag sen vill han sova, så jag får väl ta och göra det - umgås med min son! Bara mysigt hela tiden


  
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina & Stig Leon Caspian

Tjåne allt folk där ute!
Hur är läget med er? Med mig är det alla tiders vill jag lova, varför? Inte den blekaste, men förbannat skönt är det iallafall.´

Dagen har bjudit på en massa trevlighet och mindre trevligheter såsom, umgänge med Flora såsom getingjävlar.
Jag kom i säng sjukt sent igårkväll, tror klockan var kring fem om jag inte minns helt fel. Vaknade upp igen vid halv nio av att Leon bajsade så det brakade om det, väntade väl en tio minuter med att gå upp ur sängen och byta på honom eftersom jag behövde lite tid för att vakna till. Då jag tog upp honom märkte jag att han hade fått bajs uppe på ryggen, mindre trevligt måste jag säga! Vi gick in på toaletten för att byta och jag vill lova att jag trodde jag skulle tuppa av då jag lättade på blöjan. Så som han bajsat den lilla killen, jag har aldrig varit med om dess like! Inte det trevligaste jag varit med om, men det är saker man får räkna med då man har småbarn. Bara att acceptera och gå vidare!
Efter det fasansfulla blöjbytet gick vi tillbaka in i sovrummet för att fortsätta sova, Leon var inte sådär jättesugen på det dock men efter lite bompning på stjärten och sjungades av en rad olika vaggvisor somnade han om och jag kunde äntligen få mig lite sömn. Kändes verkligen som om vi hade sovit jättelänge och det var hur skönt som helst, tills jag kollade på klockan och insåg att vi bara sovit två timmar. Jag slumrade om en sissodära tio minuter och vaknade då upp av att Leon låg och pillade mig i ansiktet, försiktigt så försiktigt. Då jag väl öppnade ögonen och tittade på honom tog han bort handen, tittade mig i ögonen och log det varmaste leéndet jag någonsin sett. Älsklingsvännen <3

Efter detta klev vi upp, jag åt frukost, Leon satt och skratta i mitt knä och allt var bara hur mys som helst!
Rebecka hade match i Flurkmark senare på dagen så då begav vi oss dit. Allt var åt helvette, en satans massa getingar som förövrigt är helt tokiga såhär års, Leon var trött och grinig och som toppen på isberget förlorade Rebeckas lag matchen så hon var på halvdåligt humör. Vi for sedan in till Umeå och chillade ett tag, for och åt på Frasses och såntdära. Trodde jag skulle slippa getingjävlarna men icke sa nicke, de var där också!
Efter en tid där begav vi oss hemåt och efter ett tag tittade Flora förbi. En jävla massa nice vill jag lova, on har varit något så sjukt efterlängtad nu den tid hon tillbringat i Thailand! Så himla skönt att hon äntligen är tillbaka .
Sedan har jag och Leon inte gjort sådär jättemycket efter det. Han sitter i skrivande stund i mitt knä och pratar på som bara den och emellanåt tar han sig en liten tuggstund på min arm, snuttegull!

Om vi kanske ska gå och försöka sova, eller snarare jag ska försöka få honom att somna.
Msn på mobilen for the win, vi hörs där!
Till er andra: Vi hörs när vi hörs!

// Ida Sabina & Stig Leon Caspian

Herrejävlar, om man får säga så (?), vad jag har lust att bara skriva, skriva och aldrig sluta skriva - nästan! Det enda problemet som uppstår då är att jag inte har den blekaste om vad exakt jag ska skriva om... asjobbigt när man verkligen är så sugen!
Jag och Leon har inte gjort speciellt mycket idag heller så ingenting jag kan skriva om därifrån heller...

Fy på mig! Verkligen ush och fy på mig. Jag sitter och nästintill biter på mina naglar, men jag ska inte det! Har sparat och sparat ut dom nu flera veckor och de har hunnit bli hyfsat långa, kan inte sumpa allting nu. Balsamera och trinda dem senare är ett måste, verkligen. Om man kanske ska göra det istället för att sitta här och desperat försöka få några ideér poppa upp i huvudet om vad jag kan skriva om, antar att de aldrig kommer komma fram om jag sitter här och anstränger mig. Bara massor av jobbigt!
Får väl försöka skriva ihop något senare, om jag kommer på något vill säga.

Men nu ska jag ta min tjocka, otroligt mysiga, tjocka kofta jag har på mig och bege mig uppåt för att hämta en kopp kaffe för att sedan kanske försluta mig i en bok eller två. Vi får se vad det blir för någonting, mest troligt är det ju att jag hamnar här igen. Framför datorn.. like always.


Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina

Halloj alla glada!
Idag är det en ny dag med nya tag, jag och Leon har nyligen kommit ut från duschen, han var jätteduktig som vanligt. Grät ingenting, var bara massa pjoller, skratt och glada miner. Sånna saker gör mig så himladens lycklig!
Som alla gånger tidigare blev Leon trött då han var torkad och återigen varm, så vi gick och la oss i sängen en stund, kollade lite tv och vips så hade han somnat. Jag blir lite halvt frustrerad nu när jag ser att "batterilampan" på barnvakten blinkar, det betyder att jag måste stressa runt, febrilt sökande i hela huset i hopp om att hitta ett par nya batterier. Vilket kommer bli svårt eftersom Emil är en höjdare på att ta alla och sedan stoppa dom någonstans, han hamstrar batterier verkligen!
Well well, jag antar att den funkar ett tag till, måste ändå ner på affären senare och handla blöjor så då kan jag köpa mig ett paket batterier också.


Dagen bjuder förhoppningsvis på lite umgänge med en Flora. Beror på om hon har fullt upp eller inte. Annars kanske Johanna skulle kika förbi, eller Evelina. Känns som om jag sagt att alla får komma idag. haha, varför klagar jag egentligen? Det är bara massor med mys att ha folk här - faktiskt! Tidigare var jag lite av.. jag vet inte vad. Men jag klarade mig iallafall gott och väl utan att måsta ha kompisar och folk runt omkring mig hela tiden, men nu... nu funkar det verkligen inte, jag måste eller vill åtminstonde ha någon här varje dag. Det är bara trevligt med lite umgänge!


Just ja, jag ska passa på nu också då jag väl har det på minnet, att ursäkta mig ifrån det väldigt känslosamma inlägget igår/natten till idag! Jag var på en hemskarns skrivhumör och jag kände även att jag behövde få skriva av mig litegrann. Sedan tål det ju att tilläggas att det jag skrev igår bara är en fjuttig liten fis i rymden utav hur allting egentligen är/varit. Jag kortade och tonade ner allting brutalt mycket (!!) i hopp om att M inte skulle bryta ut i agressioner om denna läste detta. Ibland brukar h*n göra det och då kommer det oftast någon liten kommentar om vad jag borde skriva och inte borde skriva. Men bryr jag mig om det egentligen? Näe, faktiskt inte! Men jag måste säga att det ändå tar på krafterna att höra något negativt. Men jag har blivit bättre på att säga ifrån, det har jag verrkligen och det tycker jag att jag borde få lite credit för!!


Nu måste jag tyvärr göra slut på detta inlägg, ta mig i kragen och sedan gå ner och köra igång någon tvätt, eftersom jag "aldrig gör något här hemma, förutom att sitta vid datorn."
Jag återkommer senare - that´s a promise!
Vi hörs när vi hörs!

// Ida Sabina